Jag älskar att shoppa, vem gör inte det? Jag tänker ''1 in - 1 ut'' varje gång men så blir det ju aldrig! I och med flytten inser jag hur MYCKET saker vi/jag har.. och massor är ju egentligen bara skräp.
På Facebook finns en sida där några tjejer från min ort samarbetar med bl.a. Kvinnojouren. De samlar in saker som de kan slå in och skänka till familjer som inget har, så även de får julklappar.
För en själv, som liksom har jobb, hus, 2 bilar är det svårt att förstå att kanske några 100 meter bort finns det någon som inte har mat för dagen? Det finns liksom inte i tanken, tyvärr... Men tyvärr finns det alltför många som nästan inte har någonting alls.
Jag rensade igenom en hel del..... Jag fick ihop 2 svarta säckar, en flyttlåda och tre påsar med saker. Hade säkert kunnat få ihop mer... Där och då inser man verkligen hur mycket saker man har - som man knappt visste att man hade.
En del saker, som mammakläder, kändes lite extra i hjärtat... MEN samtidigt: ska de verkligen ligga i källaren ytterligare några år, bara för att man vill spara som minne? Eller ska någon som verkligen behöver kläderna få dem? :-)
Trots att man gjort en god sak, så känns det ändå inte så bra som det borde, eftersom det är saker som inte
"duger" eller ''tar plats'' för min del.. men det "duger" att ge bort...? Känslorna är blandade..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar